Det senaste året har kraven på självständighet från Nigeria ökat i området. Oron i regionen intensifierades sedan ledaren för utbrytarrörelsen Biafras ursprungsbefolkning (Ipob), Nnamdi Kanu, greps efter att ha återvänt från England till Nigeria, där han åtalades för bland annat landsförräderi. Kanu hölls frihetsberövad under lång tid innan han åtalades, men släpptes sedan mot borgen.

Man har reagerat kraftigt från regeringens håll för att minska protesterna, bland annat genom att sätta in militären, säger Henrik Angerbrandt, forskare vid Nordiska Afrikainstitutet, till TT.

Ledare försvunnen

Artikelbild

| Nigerias president Muhammadu Buhari. Arkivbild.

Kanu har nu inte setts till sedan den 14 september, då en räd genomfördes i hans hem. Militären förnekar dock både räden mot bostaden och att Kanu skulle hållas frihetsberövad, rapporterar nyhetsbyrån Reuters.

"Vi vet fortfarande inte var vår ledare eller hans föräldrar befinner sig", säger en talesperson för Ipob i ett uttalande och uppmanar presidenten att "hålla sig borta", enligt Reuters.

Angerbrandt tror inte att någon större väpnad konflikt riskerar att bryta ut, trots den eskalerande situationen.

Rörelsen (Ipob) har ett stöd på det sättet att de kan mobilisera många demonstranter och så, men de har samtidigt ganska litet stöd bland de politiska företrädarna i regionen. Så de har inte tillgång till samma mobilisering som man hade på 60-talet då det var företrädarna för regionen som ledde självständighetskampen.

Inbördeskrig på 60-talet

Ett inbördeskrig 1967–1970 i regionen krävde en miljon människoliv sedan Biafra, som domineras av den kristna igbobefolkningen, utropat självständighet.

TT: Vad betyder Buharis besök i regionen?
Han är impopulär i området och den här mobiliseringen kom efter han blev vald till president. Arvet finns också kvar sedan inbördeskriget på 60-talet då han representerade det som Biafrarepubliken ville frigöra sig från, den centrala regeringen, säger Henrik Angerbrandt.
Samtidigt kan besöket ge en möjlighet för Buhari att visa en ny attityd mot det missnöje som finns i regionen. Han har svarat med ganska hårdföra medel mot den här rörelsen som snarare gett den mer kraft än om han hade fört dialog.

Enligt Angerbrandt är det många i regionen som inte främst söker självständighet, utan att det breda stödet till Ipob kan vara ett sätt att visa missnöje med den rådande situationen, att befolkningen vill ha större inflytande och mer att säga till om inom politiken.