Carita Postma Kaukosalo var den som fick DN-journalisten Stefan Lisinski att, först motvilligt sedan allt mer fascinerad och intresserad, börja granska förundersökningen och domen som gav hennes bror livstids fängelse för mord och grovt rån.

Hon har begärt ut förhör och tekniska analyser, kontaktat myndigheter, poliser och media och på alla vis slagits för sin bror.

Nu är hon lättad över att han beviljats resning och att rättegången nu äntligen blivit av, men samtidigt lätt irriterad över att åklagaren, som hon ser det, inte utrett fallet fullständigt.

Artikelbild

| Har kämpat. Redan 2004 då livstidsdomen mot brodern föll började Carita Postma Kaukosalo slåss för att Kaj Linna skulle få upprättelse.

– Han hade ju en unik möjlighet att kontrollera och klarlägga allt som inte gjordes ordentligt i den förra utredningen, men jag tycker inte att han har gjort det, säger hon.

I de nya förhör som hållits av Grova brott-poliserna i Umeå, fastnar hon särskilt för två andra kringresande säljare, far och son, som fanns i närheten av Kalamark vid tiden för mordet.

– Det finns tre bevis mot mördaren – den vita bilen på parkeringen vid Kalahatten på mordkvällen, skoavtrycken vid brödernas "lånade" och dumpade bil och fingeravtrycken på den fiskekortslåda som fanns i brödernas hus och som länsades på sitt innehåll – allt det stämmer in på dem, säger hon och nämner bland annat att ett av skoavtrycken beräknats vara av storlek 48, alltså en betydligt större man än brodern som har 43 i skostorlek:

– Och så fingeravtrycket då, har man jämfört det med den stora pappan jag pratar om här, han som mycket väl kunnat ha 48 på skorna? säger hon.

Artikelbild

| På Linnas sida. Systern Carita Postma Kaukosalo och advokaten Thomas Magnusson är och har varit Kaj Linnas bästa vänner ett bra tag nu.

Carita Postma Kaukosalo kom till Umeå redan på söndagskvällen och hälsade på Kaj Linna i häktet så fort han anlänt dit på måndagen, och så även på tisdagen efter förhandlingarna.

– Kaj är väldigt förkyld och mår inte så bra fysiskt, men han är glad att rättegången äntligen blivit av, han är på topp mentalt och väl förberedd, säger hon.

Och för en utomstående betraktare, som läst och hört om Linnas "känslokyla" och "beräknande attityd" vid tidigare förhör 2004, är den uppenbara kärleken mellan syskonen en ny erfarenhet.

När Carita Postma Kaukosalo handlat halstabletter, ipren och andra förkylningsmedel men inte fått lämna dem till sin bror – och med gester och teckenspråk försöker förklara det för honom från åhörarplats i rättssalen – spricker han upp i ett gigantiskt leende som sällan eller aldrig setts förut.