ledare På 1970-talet var Centerpartiet det stora borgerliga partiet i svensk politik. I riksdagsvalet 1973 röstade hela 25,1 procent av väljarna på C. Men sedan dess har partiet åkt rutschkana i princip i vartenda riksdagsval (bortsett från en liten uppgång 2002). I valet 2014 var partiet nere på låga 6,1 procent.

Nu börjar emellertid Annie Lööf och de centerpartistiska strategerna drömma om en ny storhetstid.

Ogrundat är det inte. I Expressen/Demoskops februarimätning får partiet hela 11,1 procent, vilket är den bästa C-siffran på 27 år. Men det tål att sägas att Lööf ännu är en bit ifrån den borgerliga ledartröjan och den starka position som partiikonen Torbjörn Fälldin hade för 40 år sedan.

För närvarande har Lööf dock betydligt mer vind i seglen än partiledarkollegan Anna Kinberg Batra (M). Medan förtroendesiffrorna pekar uppåt för C och Lööf är det tydligt att Moderaterna tappar mark. M förlorare hela sex procentenheter i Expressen/Demoskops mätning och landar på 18,5 procent. För första gången på mycket länge hamnar M under 20 procent. Det är tydligt att Anna Kinberg Batras utspel om ett närmande till Sverigedemokraterna har stött bort många allmänborgerliga väljare. Många tycks istället finna en ideologisk hemvist hos det mer liberalt sinnade Centerpartiet.

Annie Lööf manövrerar också skickligt för att locka till sig väljare från M. Men en del liberala ledarskribenter påpekar helt riktigt att det finns stora luckor i hennes strategi.

I liberala Expressen den 4 februari konstaterar politiska redaktören Anna Dahlberg att Lööfs politik inte hänger ihop. Hon noterar att Lööf duckar för de målkonflikter som finns.

”Ta regeringsfrågan. Många uppskattar Centerpartiets tydliga ställningstagande mot SD i kontrast till Moderaternas famlande höger ut. Men i stället för att acceptera att det vägvalet har ett politiskt pris låtsas Lööf som att hon både kan äta kakan och ha den kvar. ´Vi är främsta motpolen till både S och SD´, basunerade Lööf genast ut”, skriver Dahlberg.

Ett annat exempel är miljöfrågorna.

”Centerpartister vill gärna lansera sig själva som det verkliga miljöpartiet i riksdagen. Men samtidigt är partiet stenhård motståndare till såväl flygskatt som kilometerskatt för lastbilar, och i regeringsställning avskaffade man skatten på konstgödsel”, konstaterar Anna Dahlberg.

Hittills har Annie Lööf kommit undan de besvärliga frågorna om dessa och andra motsägelsefulla besked. Just nu upplever hon och hennes parti istället en smekmånad med både väljare och journalister. Men det kommer inte att gå att surfa ostört på framgångsvägen hur länge som helst. ”Tids nog kommer de tuffa frågorna om politiken”, som Anna Dahlberg skriver.

Icke minst gäller det Lööfs syn på regeringsfrågan. Det är en naiv förhoppning att alliansen att ska få egen majoritet i riksdagen efter valet 2018. Och i det läget finns i princip bara två vägval. Antingen ett blocköverskridande samarbete med S eller en alliansregering med direkt eller indirekt stöd från SD.

Även Annie Lööf måste välja väg.