Staten måste ta greppet

ledare I ett betänkande 2007 föreslog statliga ansvarskommittén att dagens 21 landsting skulle skrotas och ersättas med mellan sex och nio regioner med 1,5 till 2 miljoner invånare.

”Dagens landsting är för små. Den specialiserade sjukvården behöver större patientunderlag och mer resurser än vad landstingen kan erbjuda”, framhöll kommittén.

Motståndet i det politiska systemet blev dock för stort. Alltför många såg sina revir hotade och satte käppar i hjulet för förändringen.

Problemen för landstingen/regionerna har emellertid inte blivit mindre sedan dess. Därför uppvaktade en enig styrelse från SKL (Sveriges kommuner och landsting) nye civilministern Ardalan Shekarabi (S) direkt efter regeringsskiftet 2014. I spetsen för delegationen gick dåvarande SKL-ordföranden Anders Knape (M).

Han och övriga uttryckte stor oro för den ekonomiska utvecklingen i landstingen och utmaningarna för svensk sjukvård. SKL-folket uppmanade regeringen att ta initiativ till en regionreform.

Sagt och gjort. Två förhandlingspersoner tillsattes. De kom ganska snabbt fram till samma slutsatser som ansvarskommittén. Det behövs större regioner och starkare huvudmän för att klara kvaliteten i vården.

Men det gick troll i frågan även denna gång

Under hösten upptäckte ett antal borgerliga politiker och opinionsbildare att det gick att använda regionfrågan som ett slagträ mot den rödgröna regeringen. Trots att Knape och andra borgerliga SKL-företrädare varit pådrivare för en regionreform beskrevs den nu som ett uttryck för socialdemokratisk centralism och maktfullkomlighet.

Helt plötsligt saknades en riksdagsmajoritet. Ännu en gång blev det bara pannkaka av en påtänkt regionreform.

Måhända är det till glädje för dem som vill ge Shekarabi och sossarna en knäpp på näsan. Men det är inget som löser problemen i sjukvården.

I en debattartikel i Vestmanlands läns tidning 3 augusti 2016 skrev de två förhandlingspersonerna Barbro Holmberg (S) och Kent Johansson (C):

”Hälso- och sjukvården står inför stora utmaningar kopplat till demografi, ett nytt sjukdomspanorama där kroniska sjukdomar dominerar, större krav från invånarna och snabb medicinsk och teknisk utveckling. Flera landsting saknar i dag tillräckligt befolkningsunderlag och resurser för att kunna göra effektiva investeringar och för att kunna bära, utveckla och rekrytera spetskompetens och kunna ta emot och omsätta ny kunskap.”

Det är allvarsord som är lika aktuella nu. Den som studerar SKL:s kvalitetsöversikt kan konstatera att det finns mycket stora skillnader mellan landets olika landsting/regioner.

Till exempel hamnar region Norrbotten i bottenskiktet när det gäller diabetes, kvinnosjukvård, kirurgisk behandling och palliativ vård.

Det är dock inte konstigt. Region Norrbotten (med hög andel äldre, stor glesbygd och svagare skattekraft) har helt andra förutsättningar att bedriva sjukvård vård än Västra Götaland.

Nu gäller det emellertid att göra vad som kan för att trygga en likvärdig och god sjukvård i hela landet. Både Shekarabi och sjukvårdsminister Gabriel Wikström har dragit slutsatsen att det behövs en starkare statlig samordning och styrning.

Det är steg i rätt riktning. Men själv tycker jag att det socialdemokratiska partiet skulle gå ännu längre vid vårens kongress och ta ställning för att förstatliga all sjukhusvård.

Norge har en modell som fungerar. Staten övertog ansvaret för sjukhusen från fylkeskommunerna (länen) 2002.

"Vi har i dag en förbluffande grad av jämlika vårdtjänster i Norge", konstaterar professor Olav Helge Førde i en intervju med svenska Yle.

Det borde vara en vägledning även för svensk sjukvårdsdebatt.

 
 
3

Läsarkommentarer:

Staten måste ta greppet

Kommentering stängd

  • Mest lästa artiklarna