LEDARKRÖNIKA I fjol vid den här tiden tyckte vi oss se tecken på att världen höll på att bli litet klokare. Det var en usel profetia. Mycket av det vi gladdes åt eller hoppades på förra julen har vänts till sin motsats under 2016, och ännu mer står på spel under de närmaste åren. USA befinner sig en politisk omvälvning som ingen vet slutet på, och Brexit och missnöjesrörelser försvagar EU. Klimatavtalet, en av de stora landvinningarna 2015, är också i fara, liksom atomavtalet med Iran.

Det blev inte fred i Syrien. I stället blev det folkmord och en förvärrad humanitär katastrof i landet, sedan Putin kastat in sina militära resurser på regimens sida och krigslyckan vänt. Turkiets alltmer auktoritäre president Tayyip Erdogan har överlevt en förvirrad militärkupp, som gav honom en förevändning att avskaffa vad som återstod av yttrandefriheten och befästa sin makt. Vilket inte hindrade att Putins ambassadör i Ankara sköts ihjäl inför öppen ridå härom dagen. Ju fler fiender Erdogan skaffar sig, desto mer illusorisk blir hans kontroll över landet.

Det är svårt att stoppa våldsverkare som opererar mer eller mindre på eget initiativ, som till exempel vid lastbilsattacken i Nice och möjligen även den mot julmarknaden i Berlin. Kriminella ligger ofta bakom terrordåden i Europa, och högerextremisternas hatpropaganda mot muslimer förvärrar situationen. Både IS och högerextremisterna överdriver sin styrka för att undergräva förtroendet för våra demokratiska institutioner. Låt oss inte skrämmas!

Den 8 november valdes seriefiguren Donald Trump till USA:s president. Han är nu i färd med att fylla sin blivande regering med miljardärer, pensionerade generaler, Putinbeundrare och klimatförnekare, affärsvänner och bekanta. Hans anhängare borde fråga sig om detta inte är samma etablissemang som Trump lovade att ”dränera” Washington på. Men fansen är fortfarande berusade av tanken att Trump ska radera de tekniska framstegen, väcka liv i gamla fabriker och göra USA ”great” igen.

Allvarligast med Trump är hans syn på demokrati. Att institutioner kan sättas åt sidan, motståndare hotas, fakta förnekas, insyn förhindras, privata affärer blandas med statens. För Trump, som delvis lever på att sälja sitt namn att sättas på hotell och kasinon, är Vita huset naturligtvis ett klipp. Men hur kunde nära 63 miljoner amerikaner gå på bluffen?

Dokusåpan har flyttat ut ur teven. Knäpp händerna och håll i er! Det kan bli en skakig resa för oss alla.

Nästa krönika handlar om 2017. Mer om framtiden då.

God jul!